A3

Matrix
[12. Reflektion och värdering: Anser du att sinnena förmedlar data och information om verkligheten?]

Hur vet vi egentligen att verkligheten vi uppfattar som verklig faktiskt är det? Men om vi nu antar att den är det så ja, då anser jag att sinnena förmedlar data och information till oss om just hur verkligheten runtomkring oss är. Dock anser jag också att vi kan missuppfatta sinnena, t ex kan synen lura oss med synvillor och faktiskt även synfel. Men också kan våra sinnen låta oss uppfatta andra människor fel, jag kan tro att någon tycker om mig, men det är bara mina sinnen och egna slutsatser som tagit mig dit. Våra sinnen kan låta oss missuppfatta massor av saker och situationer.

Ett utmärkt exempel på detta hände mig för bara någon dag sedan, då en vän till mig trodde att jag var arg på denne ringde upp mig men hörde inte riktigt vad jag sa då dennes öra försökte både ta upp vad jag sa, ljud runtomkring, handens nerver skulle känna och ögonen se allting i dennes omgivning. Så när jag sa " jag är inte arg på dig!" hörde denne bara "jag ÄR arg på dig".

Så, i slutsats: Våra sinnen förmedlar omvärlden och våran såkallade verklighet, men sina informationen då det lätt kan bli lite fel.


[15. Reflektion och värdering: Anser du att du är i din hjärna?]

Både ja och nej. För visst kommer alla tankar och känslor från impulser i hjärnan och intryck den fått. Men jag anser också att det finns något mer, jag tror på hjärtat, även om jag är fullt medveten om dess fysiska funktion. Jag tror också på själen och medvetandet som något, iallafall delvis separat från min hjärna. Dessa är inte beroende av nerver eller celler.

Min personlighet är delvis i min hjärna men också i min själ och hjärta.
Det vill jag tro på, jag vill tro att vi människor är mer än det vi kan läsa oss till i biologiboken.

[18. Reflektion och värdering: Tar duför givet att vi lever i en gemensam värld? Eller undrar ibland om den är en illusion?]

Jag anser att man inte ska ta något för givet så nej. Men jag tror iallafall tillräckligt på en gemensam värld för att inte helt tappa bort mig i mina funderingar om en illusionsvärld.
Man kan se det ifrån det här sättet; om det verkligen fanns bara jag, skulle jag då skapa lidande åt mig själv? Skulle jag då ge mig själv så många motsättningar och skulle då folk svika mig?
Nej, det är inte tänktbart enligt mig. Visst kan jag alltid undra om vi bara är en lek för någon, men om vi skulle undra för mycket, skulle vi då kunna leva vidare? Jag väljer, ibland motstävigt att inte fundera allt för mycket på sådant jag ej kan kontrollera. Vi vet nog inte säkert förrens tidens slut och vill vi verkligen ha svar på alla frågor som finns i världen?

[22. Reflektion och värdering: Anser du att vi kan förstå verkligheten i sig?]

Återigen antar jag att verkligenheten som jag uppfattar den är den sanna. Men jag tror inte vi kan förstå den, det skulle enligt mig måsta innebära att vi förstår allting runtomkring oss, alla andra människor, alla naturfenomen och alla hemska saker som händer. Visst kan man tro att det har en mening i slutändan, ett ändamål, men betyder det verkligen att vi förstår det?

Jag tror inte vi kan förstå verkligheten helt, för vi kan nog inte uppfatta allting som händer runtomkring oss och vi kan inte heller förstå exakt allting och säga att det är det sanna, det ända sanna. Inte heller kan vi förstå verkligheten för skulle inte det måsta betyda att alla har samma uppfattning om verkligheten, hur skulle vi kunna enas totalt om detta?

Man behöver kanske inte förstå allting, utan ibland bara låta det bara fundersamt och mystiskt.

Religion och naturvetenskap mål 3

[7. Reflektion och värdering: Anser du att en naturvetare kan vara religiös?]

Ja, jag ser ingen anledning varför båda delarna inte skulle kunna finnas hos en naturvetare.
Även om denne vet att jorden skapades av big bang och människan kommer ifrån aporna så kan denne ändå tro att Gud kanske var den som startade allt, eller så finns han kanske bara där för att övervaka och leda oss på livets väg. Även om en naturvetare vet mycket om hur saker är rent vetenskapligt hindrar det väl inte denne från att ändå undra om det finns något mer, en större krav en bara gravitation och uv-strålar. Något större än oss allihopa som man kanske inte kan förklara genom att titta på det genom ett mikroskop.
Undran och tro kan gå hand i hand med vetenskap tror jag.

[10. Reflektion och värdering: Anser du att alla religioner egentligen talar om samma Gud?]

Ja, i stort sätt eftersom det finns många och stora likheter mellan dom flesta religioner. Jag tror att all religon nog uppkom utifrån en religion men han sen utvecklas till olika pågrund av tid, plats och olika berättelser.

Antagligen har människor bara sett på religionen på olika sätt, precis som du ser en blomma på ett annat sätt en mig. Judendomen, Kristendomen, Hinduismen, Islam ja till och med Buddhismen har anknytningar till varandra och det tycker jag är en säkert tecken på att dom egentligen är väldigt lika varann. Vi har bara olika uttrycksmedel, skrifter och namn, i grund och botten är det nog egentligen samma sak. En tro.

[24. Reflektion och värdering: Vad tänker du när du ser upp på natthimlen och ser alla stjärnor? Är vi små, ynkliga och vanmäktiga?]

Jag vet att jag alltid, så länge jag minns har försökt räkna stjärnorna, men då kom jag ju självklart bort mig och fick räkna om. Jag har också försökt se bilder, inte vanliga stjärnbilder utan snarare djur eller former. Det är nog det logiska i hjärnan som kommer fram, man vill inte se något bara för vad det är, det måste likna något, då känns det tryggt.

Jag tänker också på hur långt bort stjärnorna faktiskt är, dom är så små för oss, fast än dom är så stora i verkligheten. Sen undrar jag ofta om det är någon som vid samma tillfälle tittar på samma stjärna och känner sig precis som jag gör, det är antagligen för att jag söker samhörighet.

Jag vet inte om jag anser att vi är varken små, ynkliga eller vanmäktiga. Ska jag jämnföra mig själv med hela himlavalvet och dess skönhet? Det går ju bara inte, så jag föredrar att bara beundra det och hoppas på att någon tycker att jag i alla fall är nästan lika vacker och underbar som en stjärna!

Vetenskap och moraliska fakta mål 3

[8. Reflektion och värdering: Vilka saker filosoferar du mest över?]

Mest varför saker blev och är som dom är, jag är mycket för att analysera.
Sen också människors beteende, varför vi gör som vi gör, vad är grunden till det. En annan sak är hur andra människor ser på saker, hur dom ser på mig och andra i min omgivning. Alltför ofta filosoferar jag över kärlek och känslor, det blir väldigt jobbigt i längden.. Ännu en sak är att jag ofta undrar över vad folk tänker och känner just den sekunden, vad gör dom och; varför?

Det blir alltid många varför i mina funderingar. T ex ; om det finns en aktiv Gud, varför låter han människor lida isåfall? Och varför låter han oss ha vår fria vilja när så många missbrukar den och bara kastar bort sitt liv?

Jag är en tänkare, en grubblare, en människa som analyserar saker.
Men ibland önskar jag att jag inte var det..

[11. Reflektion och värdering: Anser du att ditt samvete fungerar informerande, pådrivande och skuldgivande?]

Ja, eftersom samvetet informerar mig ständigt om handlingar jag utför eller tänker utföra är rätt eller fel. Undermedvetet så kollar ju i alla fall nästan alla människor om det är rätt att göra så, om vi inte gjorde det och höll dom tankarna fräscha skulle nog inte samhället se ut som det gör idag. Samvetet är också pådrivande eftersom att om jag lovar en vän att göra en viss sak men sedan inte gör det så känner man ju skuld för att man inte gjorde det man sagt eller lovat och skuld kommer ifrån samvetet, anser jag.

Så, enligt mig är "informerande, pådrivande och skuldgivande" tillsammans vårat samvete.
[18. Reflektion och värdering: Anser du att defekta exemplar av vår ras bör tas undan så att det blir ett friskare samhälle?]

Nej, eftersom jag anser att det är våra olikheter som skapar denna värld och gör den till en bättre plats. Visst skulle världen bli en mer effektiv och produktiv värld och vi kanske inte skulle ha krig, men vet vi verkligen det säkert? Om alla var perfekta och helt lika varandra, skulle nog kreativiteten och konsten nog dö ut efter ett tag, då den säkerligen kommer anses vara överflödig och onyttig för framtiden. Men, utan uttrycksmedel så tror jag människan bara blir uttråkad och hittar istället nya sätt att roa sig, jag tvivlar dock att dom är lika miljövänliga som att bygga sandslott även fast man är 19 år..

Och om det bara finns perfekta människor och ingen dör i sjukdommar eller liknande, kommer vi inte överbefolka jorden då? Var ska alla människor bo? Kommer vi verkligen kunna producera mat åt alla människor? Visst, vi kanske är perfekta, men kan man verkligen älska en människa som är helt perfekt och kanske tillochmed en exakt kopia av en själv?

Jag tvivlar på att världen skulle bli en bättre plats och att vi skulle bli lyckligare av att "radera" alla mänskliga defekter. Det är våra skillnader som skapar vår värld.

Utopia?