A4

I min fördjupning har jag valt att skriva mycket kortfattat om

Aristoteles

Jag gjorde en avgränsning i hans filosofiska tankar till endast hans verklighetsuppfattning.

Aristoteles var en grekisk filosof och naturforskare, som elev till Platon och lärare till Alexander den Store berörde han ämnen som filosofi, retorik, biologi, logik, poesi och politik
Tillsammans med Platonismen anses Aristoteles läran inom den klassiska filosofin, och tillsammans med sin lärare Platon och en annan känd filosof Sokrates ses han som en av dom mest betydelsefulla grekiska filosoferna.
Aristoteles hade stor alltså stor betydelse för filosofin, men också för logiken, han la grunden till vårt sätt att se på vetande och kunnande.
Han ansåg att människor av naturen är politiska varelser och det innebär att vi också är sociala varelser, alltså måste vi inkludera sociala överväganden för att förstå människans beteende och behov.

Sättet Aristoteles såg på verkligheten var det som skiljde honom från sin lärare Platon.
Aristoteles menade att det inte finns någonting som är mer verkligt än det som vi får kunskap om genom våra sinnen och det tolkar jag som att våra sinnen inte kan ha fel, om luktsinnet känner doften av en ros, handens känselsinne känner en ros och ögat ser en ros så måste det vara en ros. Våra sinnen kan inte alla tillsammans ha fel, dom kan inte alla inbilla sig.
Enligt honom har alla föremål två samexisterande aspekter, nämligen form (aktualitet) och materia (möjlighet). Han menade att föremålets yttersta beskaffenhet, som alltså är form och materia är sammansatt av de fyra elementen jord, vatten, luft och eld. Varje enskilt föremål tillhör en av dessa element och har sin naturliga plats där. Så om jag t ex skulle ta en sten som domineras av elementet jord så skulle den falla mot universums medlepunk eftersom jord elementet rätta plats är just där.

Även Aristoteles ville förklara mångfalden och förändringen. Han ansåg emellertid inte som Platon att verkligheten var oföränderlig. Aristoteles såg världen som föränderlig men kunde inte förklara varför den såg ut som den gjorde. Varje förändring innebär för Aristoteles en övergång från materia till form och detta sa han var på grund av fyra orsaker. Genom att beskriva dem kan vi också förklara världen.

Den första orsaken är den materiella som utgör själva grunden t ex byggnadsmaterialet till en bil. Sedan kommer den formella (ritningen till bilen). Sedan den verkande (själva byggandet av bilen), och sist men inte minst, den viktigaste orsaken, dvs syftet med hela arbetet. Aristoteles ansåg nämligen att allt i naturen har ett syfte, ett ändamål, och därför kallas hans världsbild teleologisk. Blomman strävar efter att blomma, trädet att bära frukt, stenen att komma i vila i universums medelpunkt och djuren att bli fullvuxna.

Egna åsikter

Jag håller med Aristoteles på allt det jag tagit upp, hans åsikt om verkligheten och att det inte finns någonting som är mer verkligt än det som vi får kunskap om genom våra sinnen håller jag med om nästan till fullo. Jag kan självklart inte var helt säker på detta, men jag vill nog tro att alla våra sinnen inte kan lura oss, hur skulle det då vara?
Jag delar också hans syn på att allt i naturen har ett syfte, inte bara vi människor, dock anser jag att allting inte bara har ett syfte för sig själva men också för allting annat. T ex blommar som strävar efter att blomma fyller också en funktion för bin och humlor som tar dess nektar och gör honung av som vi människor och även vissa djur intar som föda. På så sätt kommer också alla usprungliga syften vidare till andra saker i naturen och får nya betydelser och funktioner.

Ett motargument till hans teorier skulle ju kunna vara speciellt det här som att det inte finns något mer verkligt än det våra sinnen säger oss, för det finns alltid saker som påverkar våra sinnen och låter dom lura oss. T ex om vi är trötta eller berusade kan sinnerna lura oss att tro att saker som inte finns står rakt framför oss, saker kan kännas eller lukta som något helt annat. Så att detta alltid skulle vara sant kanske inte riktigt är sant. Men det är ju bara min åsikt och jag låter nog Aristoteles ha sin ifred, så att han inte förbannar mig från sin grav.

A3

Matrix
[12. Reflektion och värdering: Anser du att sinnena förmedlar data och information om verkligheten?]

Hur vet vi egentligen att verkligheten vi uppfattar som verklig faktiskt är det? Men om vi nu antar att den är det så ja, då anser jag att sinnena förmedlar data och information till oss om just hur verkligheten runtomkring oss är. Dock anser jag också att vi kan missuppfatta sinnena, t ex kan synen lura oss med synvillor och faktiskt även synfel. Men också kan våra sinnen låta oss uppfatta andra människor fel, jag kan tro att någon tycker om mig, men det är bara mina sinnen och egna slutsatser som tagit mig dit. Våra sinnen kan låta oss missuppfatta massor av saker och situationer.

Ett utmärkt exempel på detta hände mig för bara någon dag sedan, då en vän till mig trodde att jag var arg på denne ringde upp mig men hörde inte riktigt vad jag sa då dennes öra försökte både ta upp vad jag sa, ljud runtomkring, handens nerver skulle känna och ögonen se allting i dennes omgivning. Så när jag sa " jag är inte arg på dig!" hörde denne bara "jag ÄR arg på dig".

Så, i slutsats: Våra sinnen förmedlar omvärlden och våran såkallade verklighet, men sina informationen då det lätt kan bli lite fel.


[15. Reflektion och värdering: Anser du att du är i din hjärna?]

Både ja och nej. För visst kommer alla tankar och känslor från impulser i hjärnan och intryck den fått. Men jag anser också att det finns något mer, jag tror på hjärtat, även om jag är fullt medveten om dess fysiska funktion. Jag tror också på själen och medvetandet som något, iallafall delvis separat från min hjärna. Dessa är inte beroende av nerver eller celler.

Min personlighet är delvis i min hjärna men också i min själ och hjärta.
Det vill jag tro på, jag vill tro att vi människor är mer än det vi kan läsa oss till i biologiboken.

[18. Reflektion och värdering: Tar duför givet att vi lever i en gemensam värld? Eller undrar ibland om den är en illusion?]

Jag anser att man inte ska ta något för givet så nej. Men jag tror iallafall tillräckligt på en gemensam värld för att inte helt tappa bort mig i mina funderingar om en illusionsvärld.
Man kan se det ifrån det här sättet; om det verkligen fanns bara jag, skulle jag då skapa lidande åt mig själv? Skulle jag då ge mig själv så många motsättningar och skulle då folk svika mig?
Nej, det är inte tänktbart enligt mig. Visst kan jag alltid undra om vi bara är en lek för någon, men om vi skulle undra för mycket, skulle vi då kunna leva vidare? Jag väljer, ibland motstävigt att inte fundera allt för mycket på sådant jag ej kan kontrollera. Vi vet nog inte säkert förrens tidens slut och vill vi verkligen ha svar på alla frågor som finns i världen?

[22. Reflektion och värdering: Anser du att vi kan förstå verkligheten i sig?]

Återigen antar jag att verkligenheten som jag uppfattar den är den sanna. Men jag tror inte vi kan förstå den, det skulle enligt mig måsta innebära att vi förstår allting runtomkring oss, alla andra människor, alla naturfenomen och alla hemska saker som händer. Visst kan man tro att det har en mening i slutändan, ett ändamål, men betyder det verkligen att vi förstår det?

Jag tror inte vi kan förstå verkligheten helt, för vi kan nog inte uppfatta allting som händer runtomkring oss och vi kan inte heller förstå exakt allting och säga att det är det sanna, det ända sanna. Inte heller kan vi förstå verkligheten för skulle inte det måsta betyda att alla har samma uppfattning om verkligheten, hur skulle vi kunna enas totalt om detta?

Man behöver kanske inte förstå allting, utan ibland bara låta det bara fundersamt och mystiskt.

Religion och naturvetenskap mål 3

[7. Reflektion och värdering: Anser du att en naturvetare kan vara religiös?]

Ja, jag ser ingen anledning varför båda delarna inte skulle kunna finnas hos en naturvetare.
Även om denne vet att jorden skapades av big bang och människan kommer ifrån aporna så kan denne ändå tro att Gud kanske var den som startade allt, eller så finns han kanske bara där för att övervaka och leda oss på livets väg. Även om en naturvetare vet mycket om hur saker är rent vetenskapligt hindrar det väl inte denne från att ändå undra om det finns något mer, en större krav en bara gravitation och uv-strålar. Något större än oss allihopa som man kanske inte kan förklara genom att titta på det genom ett mikroskop.
Undran och tro kan gå hand i hand med vetenskap tror jag.

[10. Reflektion och värdering: Anser du att alla religioner egentligen talar om samma Gud?]

Ja, i stort sätt eftersom det finns många och stora likheter mellan dom flesta religioner. Jag tror att all religon nog uppkom utifrån en religion men han sen utvecklas till olika pågrund av tid, plats och olika berättelser.

Antagligen har människor bara sett på religionen på olika sätt, precis som du ser en blomma på ett annat sätt en mig. Judendomen, Kristendomen, Hinduismen, Islam ja till och med Buddhismen har anknytningar till varandra och det tycker jag är en säkert tecken på att dom egentligen är väldigt lika varann. Vi har bara olika uttrycksmedel, skrifter och namn, i grund och botten är det nog egentligen samma sak. En tro.

[24. Reflektion och värdering: Vad tänker du när du ser upp på natthimlen och ser alla stjärnor? Är vi små, ynkliga och vanmäktiga?]

Jag vet att jag alltid, så länge jag minns har försökt räkna stjärnorna, men då kom jag ju självklart bort mig och fick räkna om. Jag har också försökt se bilder, inte vanliga stjärnbilder utan snarare djur eller former. Det är nog det logiska i hjärnan som kommer fram, man vill inte se något bara för vad det är, det måste likna något, då känns det tryggt.

Jag tänker också på hur långt bort stjärnorna faktiskt är, dom är så små för oss, fast än dom är så stora i verkligheten. Sen undrar jag ofta om det är någon som vid samma tillfälle tittar på samma stjärna och känner sig precis som jag gör, det är antagligen för att jag söker samhörighet.

Jag vet inte om jag anser att vi är varken små, ynkliga eller vanmäktiga. Ska jag jämnföra mig själv med hela himlavalvet och dess skönhet? Det går ju bara inte, så jag föredrar att bara beundra det och hoppas på att någon tycker att jag i alla fall är nästan lika vacker och underbar som en stjärna!

Vetenskap och moraliska fakta mål 3

[8. Reflektion och värdering: Vilka saker filosoferar du mest över?]

Mest varför saker blev och är som dom är, jag är mycket för att analysera.
Sen också människors beteende, varför vi gör som vi gör, vad är grunden till det. En annan sak är hur andra människor ser på saker, hur dom ser på mig och andra i min omgivning. Alltför ofta filosoferar jag över kärlek och känslor, det blir väldigt jobbigt i längden.. Ännu en sak är att jag ofta undrar över vad folk tänker och känner just den sekunden, vad gör dom och; varför?

Det blir alltid många varför i mina funderingar. T ex ; om det finns en aktiv Gud, varför låter han människor lida isåfall? Och varför låter han oss ha vår fria vilja när så många missbrukar den och bara kastar bort sitt liv?

Jag är en tänkare, en grubblare, en människa som analyserar saker.
Men ibland önskar jag att jag inte var det..

[11. Reflektion och värdering: Anser du att ditt samvete fungerar informerande, pådrivande och skuldgivande?]

Ja, eftersom samvetet informerar mig ständigt om handlingar jag utför eller tänker utföra är rätt eller fel. Undermedvetet så kollar ju i alla fall nästan alla människor om det är rätt att göra så, om vi inte gjorde det och höll dom tankarna fräscha skulle nog inte samhället se ut som det gör idag. Samvetet är också pådrivande eftersom att om jag lovar en vän att göra en viss sak men sedan inte gör det så känner man ju skuld för att man inte gjorde det man sagt eller lovat och skuld kommer ifrån samvetet, anser jag.

Så, enligt mig är "informerande, pådrivande och skuldgivande" tillsammans vårat samvete.
[18. Reflektion och värdering: Anser du att defekta exemplar av vår ras bör tas undan så att det blir ett friskare samhälle?]

Nej, eftersom jag anser att det är våra olikheter som skapar denna värld och gör den till en bättre plats. Visst skulle världen bli en mer effektiv och produktiv värld och vi kanske inte skulle ha krig, men vet vi verkligen det säkert? Om alla var perfekta och helt lika varandra, skulle nog kreativiteten och konsten nog dö ut efter ett tag, då den säkerligen kommer anses vara överflödig och onyttig för framtiden. Men, utan uttrycksmedel så tror jag människan bara blir uttråkad och hittar istället nya sätt att roa sig, jag tvivlar dock att dom är lika miljövänliga som att bygga sandslott även fast man är 19 år..

Och om det bara finns perfekta människor och ingen dör i sjukdommar eller liknande, kommer vi inte överbefolka jorden då? Var ska alla människor bo? Kommer vi verkligen kunna producera mat åt alla människor? Visst, vi kanske är perfekta, men kan man verkligen älska en människa som är helt perfekt och kanske tillochmed en exakt kopia av en själv?

Jag tvivlar på att världen skulle bli en bättre plats och att vi skulle bli lyckligare av att "radera" alla mänskliga defekter. Det är våra skillnader som skapar vår värld.

Utopia?

A2

RELATIVISMEN

[7. Reflektion och värdering: Anser du att det inte finns någon sann moralsyn? Varför ska vi respektera andras moraluppfattning?]
Sanning, ett svårt ord, sanning betyder olika saker för olika människor och olika kulturer.
Men moral, jag tror att det finns en sann moralsyn och att vi nog egentligen vet och känner av den, men att våran tro, kultur eller vårt samhälle styr den. Ibland till det bättre ibland till det sämre, men vi kan inte lägga all skuld på våran omgivning, för vi har också ett ansvar i saken. Det är ändå vi som handlar, inte någon annan åt oss. Vi uppfattar nog den sanna moralsynen väldigt olika också, precis som man ser på sin egen hand från olika vinklar, en annan människa ser den från ett annat håll och på ett annat sätt. Vi ska respektera andras moraluppfattning just för att vi ser på saker på olika sätt, det är ju helt enkelt omöjligt att hela jordens befolkning skulle dela uppfattningar om allt. Sen kanske dom inte vet något annat, vi får ofta våran moraluppfattning från våra föräldrar i början och sedan från resten av samhället. Så lever man i ett samhälle där moral ses på ett visst sätt så ser man nog själv det på samma sätt.

Moral, den får du se över någon gång ibland anser jag. Hur påverkad av andra är du?

Kant och etiken Mål 2

[4. Reflektion och värdering: Anser du att det faktum att något står i Bibeln ger det auktoritet eller sanning?]

En kär vän till mig funderar på att bli präst och hon säger alltid något jag brukar ta fasta på när det kommer till kristendom och religion i huvudtaget i frågan om dess skrifter;

- " Bibeln är skriven av människor, inte av Gud.."

Mycket vist sagt av henne och ack så sant, enligt mig. Även fast jag är både döpt och konfirmerad så kan jag inte se bibeln som någon faktisk sanning eller att den skulle vara baserad på bara fakta och inte mycket fiktion. Det är berättelser som vi människor skrivit ner för att påverka andra människor att tro, handla "rätt" och bli bättre människor. Visst innehåller bibeln mycket bra saker som råd, guidelinjer i livet osv osv. Men jag anser att man absolut inte borde följa någon bibel av något slag till punkt och pricka. Det finns så mycket som är föråldrat och nästintill sjukt om vi skulle använda i dagens samhälle. Att vi skulle t ex döda våra barn om dom inte lyder oss helt.

Borde vi inte skriva om bibeln egentligen? Ta bort sådant som inte har med världen att göra längre. Kanske är det för tabu att ens föreslå..

Moralens tre delar: argument för moralen

[2. Reflektion och värdering: Anser du att det viktigaste är att ha roligt? Eller att göra rätt?]

Det bästa vore kanske egentligen om det rätta alltid vore det roliga, men så är inte fallet.
Ta t ex att jag gör om halva den här kursen för att min första blogg försvann, jag skulle mycket hellre varit med mina klasskamrater och grillat just nu. Men, det kan jag inte. Det är faktiskt i slutändan viktigare att göra det rätta. Men jag tycker inte man ska se roligt och rätt som två helt skilda saker, saker blir ju oftast vad man gör dom till, det finns nästan alltid sätt att göra något ganska tråkigt med rätt till något som också är ganska eller mycket roligt.
[15. Reflektion och värdering: Anser du att du privat äger din kropp? Får du göra vad du vill med den?]

Enligt mig beror det helt på hur man ser saken, på ett sätt anser jag det självklart att jag äger min egen kropp, jag är ingens slav och kan gå dit jag vill. Jag kan själv kontrollera kroppens aktioner och handlingar, men samtidigt har ju jag inte full kontroll över den. För jag och min kropp har ju förväntningar och press på oss, vi ska bidra till samhället, studera, bli bra människor och jobba resten av våra liv. På det sättet anser jag att jag inte själv privat äger den, men jag kan ändå frita min kropp från samhället helt om jag vill. Och själen, den anser jag inte heller tillhör mig, visst är det mitt medvetande och jag är den som själen "tillhör" men jag anser att eftersom jag kaske en gång ska lämna ifrån mig min själ så kan jag inte göra vad jag vill med den och någon har säkerligen haft min själ före mig. Denne, dess framtida ägare och själen i sig tycker jag man ska respektera både genom att varken skada kroppen eller själen. För om jag skadar min kropp skadas också själen. Vad vore jag egentligen utan min själ? Bara ett tomt skal antagligen..
Utilitarismen

16 [Reflektion och värdering: Anser du att ett berg kan ha värde? Förklara vad det är för sorts värde!]

Ja för mig har ett berg många olika sorters värden! Affektionsvärde, då man kan ha minnen därifrån, symbolisktvärde, eftersom berg enligt mig både man betyda saker som stolthet, storhet, frihet och eftertanke. Men också rent materiellt värde, det kanske låter helt befängt men vi använder ju bergen, vi bor på dom, använder dess klippa till grus osv och berg änvänds ju i träning och äventyr, ett berg kan ha så många värden.

Men viktigast är nog affektions och symbol värdet, i två situationer är nog berg det vackraste som finns; när man sitter med någon kär, eller varför inte ensam och tittar på solnedgången, funderar över livet och bara andas in luften runtomkring. Ett annat tillfälle är vid tränings och äventyrsdelen, för tänk dom som bestiger Mount Everest, dom har tränat, kämpat och kanske kan dom nå sin drömm.

"Aint no mountain high enough!" - Gaye Marvin

[15. Reflektion och värdering: Anser du att vår instikt kan ha fel? Eller leder den till olycka om den får styra våra handlingar?]

Jag tror att instikten kan ha fel till viss del, det kanske inte är,verkar eller känns rätt just nu, men i det långa loppet är det ändå rätt att låta instinken styra oss i dom flesta situationer. Men ibland tror jag också att man förväxlar instinken med det mer djuriska, såsom begär. Jag tror, eller kanske vill jag tro på att min instinkt har rätt, iallafall 90 % av tiden, när jag helt vågar lyssna på den. Jag tror att ibland låter vi hjärnan eller hjärtat ta över och kanske även där misstar dom för att vi litar på vår instinkt. Vi vet ju aldrig iförväg vad våra handlingar ska få för konsekvenser, varesig vi lyssnar på hjärtat, hjärnan, förnuftet eller instinkten. Det viktiga är att vi lyssnar bara och inte alltid handlar utifrån impulser.


Fri vilja:

[2. Reflektion och värdering: Är det viktigt för din självbild att du kan styra ditt eget öde? Kan det inte var skönt att låta allt vara bestämt på förhand, liksom skrivet i din bok i himlen som muslimerna säger?]

Om jag helt tillfullo trodde att allting var förbesämt skulle jag inte bara kunna sluta leva normalt då? Då behövs inga handlingar av mig som jag inte vill, ingen ansträngning från min sida eller något engagemang alls. Om jag helt skulle tro på det, vore det inte så då? Då hade jag ingen chans att påverka framtiden alls, ingen chans att göra något till det bättre, då skulle jag alltså bara kunna luta mig tillbaka och låta ödet ha sin gång. Men jag tror inte tillfullo på detta, jag tror att även om mycket är förutbestämt så kan vi ändå alltid påverka det genom våra egna val.